VILL DU LIGGA ELLER?

Jag vill, vill du?

Archive for the ‘Förhållanden’ Category

Höstsex = hö-sex

with 6 comments

Hej! Jag var full i helgen och hade sex i en ladugård med en massa hö i! Och så fick jag två sex-sms från två olika gamla ragg inom loppet av två minuter. Helt jävla sick. Man skulle kunna säga att jag är lyckligt lottad, men fan nu är det ju höst. Hösten är tiden för förhållandena tycker jag, då man vill gå runt i mjukisbyxor och stora halsdukar och bara myshänga framför filmer och HÅNGLA. Och för det behöver man en pojkvän. Fast äsch, alltid finns det något att gnälla på. Jag menar, det är ju inte alla som haft sex i hö! Må väl.

Annonser

Written by Tjejkompisen

2009/09/29 at 21:23

Publicerat i Förhållanden, Sex

Baklänges

with 2 comments

Det känns som processen går baklänges nu, än vad den gjorde när man först anlände i hela den här relations- och attraktionsvärlden. Flickvänner och pojkvänner, hångel och sex och kärlek och så vidare. Tvärt om, baklänges, upside down.

För såhära. För länge sedan, i min ungdom, eller ja, den ännu tidigare ungdomen, nästan barndomen, gick det till såhär. I kronologisk ordning: Flicka träffar pojke. De blir kompisar. De blir kära. De blir ihop. De säger Jag älskar dig. De hånglar. De har sex. De gör slut.

Och nu, helt omvänt: Flicka träffar pojke. De ligger med varandra. De byter nummer. De går på en dejt, en till och en till. De blir ihop. De lär känna varandra. De blir kära. De säger Jag älskar dig. De gör slut. De blir ”kompisar”.

Så ser det iallafall ut i min värld, oftast. Man börjar vid sexet. Det är konstigt att sex liksom var slutstationen i kärlekskedjan förut, nu är det där man kliver på. Kanske är det synd att det är så, kanske är det bra att man får bedöma hur man funkar ihop rent fysiskt innan man tar relationen vidare. Personligen tycker jag att det känns ganska viktigt huruvida man fungerar ihop på ett sexuellt plan. Jag kan inte tänka mig ett förhållande där man inte har bra sex eller där man uppfattar den andre som dålig på att kyssas. Å andra sidan är jag ganska fixerad vid sånt där. Och det är ju en vacker spänning där innan man har sex första gången med någon man är kär i. Det är inte riktigt samma sak om man tumlade runt i kåtfylla redan första gången man sågs. Jag vet inte .. Vad tycker ni? Klassisk romantik vs. sexfixerad rationalism?

Written by Tjejkompisen

2009/09/25 at 14:44

Pratar från egen och andras erfarenhet

with 4 comments

En förhållandetyp som jag tror är ganska vanlig för unga, är de där en av parterna mår jävligt dåligt. Den andres roll blir då att hjälpa den personen upp.

Deprimerade människor är ofta väldigt kloka, mogna, spännande och tilltalande. Det är stimulerande och bekräftande att släppas in i en sådan värld, en värld med timlånga samtal om livet och känslosamma diskussioner. Många människor som mår dåligt är otroligt generösa, men också i väldigt stort behov av någon. Man blir outbildad psykolog på heltid, och om den andre till exempel är självmordsbenägen är det otroligt svårt för en själv att sätta en gräns. Man får inte ge allt av sig själv, och även om man ger allt räcker det inte. Men om man inte ger allt och det går illa för partnern blir det otroligt jobbigt, med skuld och så. Som enskild person kan man inte rädda livet på en annan om den inte vill bli räddad. Men det är omöjligt att inte försöka. Och försöka lite till. Och lite till. Snart är du nere i den andres svarta hål och ingen av er mår bra eller kan hjälpa.

 

TILLÄGG: Jag hatar den där skämtsamma attityden till deprimerade människor, eller folk som skär sig. Att göra sig själv illa är för många ett sätt att hantera smärta. Att skära sig kan vara ett beroende och det räddar faktiskt livet på många då man får utlopp för smärtan. Att folk då driver med det fenomenet som i att de skulle vara emo osv. Det äcklar mig. Jag har humor, men i det här fallet finns det faktiskt ett riktigt förakt hos de som skämtar om det. Och det är uttjatat. Och elakt.

Written by Tjejkompisen

2009/09/02 at 13:40

Publicerat i Förhållanden

Vi kan väl vara vänner? No fucking way.

with 2 comments

Ni vet ett sånt där Det är inte dig det är fel på-Vi kan väl vara vänner-Borde ta en paus-breakup? Ett sådant genomsnittsslut? Alltid, alltid, alltid i sådana breakups kommer man överrens om att man ska vara kompisar efter:
– Vi ska inte bli ett sådant par där det blir helt aquard och pinsamt och ingen egentligen gillar den andra, och man ses på stan och bara utbyter artighetsfraser.

Jag tror de flesta av oss har haft det samtalet. Och menat det.
MEN. Sedan när, alltså någonsin, blir det INTE aquard-artighetsfrasigt med ett ex? Alla hamnar där!
Det här är en person som betytt otroligt mycket för en, en person som sett ALLT av en, en person man gett så mycket av sig själv för, och fått lika mycket tillbaka av. Så vad är problemet, hur jävla svårt kan det vara? Det borde ju vara värt en liten struggle att få vara vän med en person man tyckt så mycket om. Så varför ger vi upp?

Jag vet inte. Hur tänker ni?
/Tjejkompisen

Written by Tjejkompisen

2009/06/03 at 10:00

Jag är ny här

with one comment

Är vi sånna som i slutet får varann? Oftast inte. Själv är jag just nu i en jävligt deppig kärleksfas, nämligen i ett Uppehåll. Fan vad jag hatar det. Ett uppehåll (eller paus) är mer ett långsamt och plågsamt sätt att göra slut på än ett slags andrum att känna efter i. Man slits mellan hopp och förtvivlan, går runt och väntar på att någon ska våga dumpa den andra. Pausen är guds straff till den som fått några månader av kärlekslycka.

Jag hatar spelreglerna som uppstår i Uppehållet, kan verkligen inte hantera dem. Ska jag ringa? Nej, han måste få en chans att sakna mig. Får jag skicka ett sms? Nej, det gjorde jag ju igår och han svarade inte.
Då slutar det alltid med att du ringer ändå, bara för att få veta att den andra har det hur bra som helst. Och själv sitter du där med svullna ögon och en Ben&Jerrys.

Då blir det bara fel. Då vill man göra om, göra rätt. Man vill att den andra ska veta att man inte är så ynkligt eländig som det verkade sist, att man kan ha kul utan honom. Och då är vi där igen: Borde jag skicka ett sms? Nej, fan vad på jag är. Får jag ringa? Nej, sist blev det ju bara fel …

Så fortsätter det i huvudet, man är så trött på sig själv att man vill kräkas upp allt. Ältandet och tjatandet, hoppet och förtvivlan. En mental PMS tills man sitter där igen. Luren i ena handen, Ben&Jerryn i den andra. Gråtrösten. Den onda cirkeln fortsätter tills någon har tillräckligt stora pungkulor att göra slut.

Och då börjar ett heeeelt annat helvete, det får bli ett senare inlägg. Men kom ihåg: Allt du kommer säga har sagts förut. Allt du kommer känna har känts förut. (Lyssna bara på Håkan!) Du är en patetisk klyscha, men du är åtminstone inte ensam om att vara en patetisk klyscha.

/Tjejkompisen

Written by Tjejkompisen

2009/05/27 at 17:25

Knulla är inte fika

with 4 comments

KK.
Ett tredje K och jag hade fått arga kommentarer.
Knullkompis. Vad är kompis med det? Vi knullar och sen är det inte mer än så.
Det slutar alltid med att någon blir sårad ändå. Inga känslor säger vi. Men det är alltid känslor.
Det spelar ingen roll hur jävla över varandra vi är. Ingen gillar tanken av att vara prostituerad. Ingen gillar att vara sista valet. Ingen gillar att bli bort vald. Även om det så är för att knulla. Eller kanske speciellt om det är för att knulla.
Knulla är inte att ta en kaffe tillsammans. Få människor blir sårade om ”kompisen” ställer in fikat.

Sex är inte så bara. Jag önskar att det vore så.
Om sex vore som fika. Man tar en fika efter jobbet/skolan. Det gör många.Få tar ett knull efter jobbet. Som om det vore hur naturligt som helst att göra en eftermiddag med bekanta.

Det är därför KK alltid går åt helvete. Knulla är inte kaffe och bulle. Inte för mig i alla fall.

Written by dalfredsson

2009/05/23 at 03:46

Publicerat i Förhållanden, Sex

Så lättlurad är du inte

with 3 comments

När det inte riktigt går som det var tänkt med kärleken så är det lätt att man lurar sig själv. Jag vet då att jag har väldigt enkelt att göra det. Efter ett tag så har du övertygat dig själv att du inte bryr dig längre.
Jag är däremot ganska dålig på att lura mig själv.  Jag bryr mig oftast ganska länge efter det att allt gick åt helvete. Jag har svårt för sånt där. Komma över och gå vidare och sånt trams.
Jag brukar ofta komma på mig själv sitta fuktig i ögonen och olycklig framför en långfilm eller en serie på teve när folk är lyckliga och kära. Då vet jag att jag inte alls är över personen i fråga. Och mitt försök att lura mig själv har misslyckats.

Det suger. Fint det vore att vara en Terminator ibland.

Written by dalfredsson

2009/05/21 at 19:54